Jag har spenderat tre fantastiska dagar i Åre. Med fantastisk menar jag inte vädret, det var ganska kass faktiskt, jag tänker mer på perfekt snö och hur fantastiskt kul det är att åka bräda och på hur fantastiskt grym jag är. Så grym att jag inte bryr mig om grus på vägen utan åker över och repar brädan så den senare skär in i spår och jag ramlar och stukar tummen.
Det känns ganska löjligt. Att stuka tummen. Men jag antar att jag ska vara tacksam att jag inte brutit något värre typ nyckelbenet eller lårbenshalsen även om det hade varit lite tuffare.
Ont gjorde det iallafall. Jag låg där i backen och skrek fuckfuckfuck. Så fick jag flashbacks från barndomen och känslan av att vara helt utelämnad till sin smärta tills man märker att ingen kommer och blåser eller tröstar och man kommer på att man faktiskt klarar sig själv. Upp igen och fortsätta.

Att komma tillbaka till Örebro är att komma hem och det känns bra.
Nu lyssnar jag på Timo Räisänen och väntar på bättre tider, skogaholmslimpa och vårsol (och vår sol).