Jag har precis sett United 93.
Varför utsätter man sig för sådant? Varför utsätter jag mig för sådant?
Precis som när jag såg filmen Elephant. Jag vet vad filmen handlar om. Jag är inställd på det och jag är beredd på det, på de hemskheter som jag ska få ta del av, och jag sitter hela filmen och jag vet vad som kommer att hända. Sitter och nästan väntar på det, som om den stora tragedin skulle vara klimax. Jag vet det när jag gör mitt filmval, jag vet det när jag köper biljetten, jag vet när jag sätter på rad 4, med extra benutrymme, och jag vet det när filmen börjar och paniken råder.
Och så, (de två killarna skjuter ner 13 elever) United 93 kraschar och det jag vetat om ska hända händer och det är värre än vad jag trott. Det är en jobbig film och egentligen inte särskilt bra.
Jag tänker att det ju faktiskt hänt på riktigt och att människor har suttit på de där planen och insett deras öden och vilken magknip jag får. Jag tänker på de anhöriga som fick samtal från de sina, från planet, och det är tungt i bröstet.
Jag tänker och inser att jag är en anhörig och jag sitter på rad fyra, med extra benutrymme, och jag gråter.