Hörde precis Frida Hyvänen's senaste den påminde mig om den där sången vi sjöng i skolan: barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en...Hur fortsätter den? Jag minns inte. Vad mycket man sjöng i skolan. När jag var liten iallafall, någonstans mellan sexan och sjuan tror jag att jag slutade. Varför? Hm, jag tror det var töntigt att sjunga. I gymnasiet handlade det mest om att jag mådde fysiskt illa när jag var tvungen att sjunga och höra min röst. En ganska sund inställning. Vad jag önskar att jag inte hade slutat, vad jag önskar att jag hade sjungit ut och övat upp min röst och lärt mig hantera den och stärkt den. Då kanske jag hade varit bra nu, då kanske jag skulle kunna ta ton och inte sitta och viska fram dryckesvisor. Då hade jag kanske med kraft sjungit maimoooo, maimo mambae, maimooo Kakilambe chebombe. På dansen, that is, för att hylla vattenguden Kakilambe.
Läste vilka filmer som är nominerade till Oscar's. Det kändes riktigt jobbigt att jag hade sett typ 1 ½ film. What to do? Nej, jag får låtsas som om jag inte bryr mig och sätta mig med mina böcker. Jag har för övrigt en fantastisk studieteknik. Sätter upp små delmål som efter att de avklarats belönas med kanske en frukt eller ett Familyguyavsnitt. Problemet är att jag blir så fruktansvärt nöjd och stolt över mig själv om jag jag läst typ ett kapitel att jag tycker jag förtjänar kanske två avsnitt, en liten powernap och ja, fritid resten av dagen.