Äntligen har jag fått ett smeknamn. Som jag har väntat, hela mitt liv nästan. Det är så klockrent, så talande, så jag. Nu måste det här inpräntas i var man och kvinnas huvud så att det blir en naturlig sak att kalla mig det. I am no longer Hanna, from now on I am Gustav 54, femma fyra.
Bättre än så blir det inte.

Vi håller på med projektet "förstöra gustav 54, femma fyra's dygnsrytm" med fantastiska framsteg. Vad mig anbelangar skulle klockan lika gärna kunna vara sju på kvällen som på tio på morgonen. Jag tror att det egentligen är mer dåligt än bra att känna så, särskilt när jag behöver läsa ungefär sjuttontusen böcker och lösa ett jävla socfall.