Har en längre tid varit lite nere, lite allmänt trött på livet. Jag har inte lust att göra något, finner inget nöje i att träffa människor, vill mest bara kolla på film och svulla i mig onyttigheter. Samtidigt är jag rastlös och vill bara "göra något".
Det känns inte så sunt.
Det visade sig iallafall att min kära syster känner likadant, bortsett från onyttigheterna, och nu ska vi till Prag tillsammans.
Vilken hit! Vilken toppenidé! Vilket initiativ!
Jag är livrädd.

September, denna underbara månad fylld med födelsedagar. Igår hann jag med tre kalas och idag ska jag på ett till.
Jag blir ruinerad. Kompensation dock i att jag får en anledning att trycka i mig tårta.
Och det är kul att träffa gamla valla-barn som har blivit äldre och förändrats men ändå är precis likadana. Allas våran Felix till exempel, med snygga skor och flcikvän från västkusten, spännande.