Sushi. Jag kan inte sluta tänka på sushi. Det är så sjukt gott och jag är beroende. Vegetarisk sushi då förstås.
Jag har ju faktiskt bara ätit det tre gånger. Första gången tyckte jag inte ens särskilt mycket om det men sen har jag gått och blivit sugen på det ändå. För någon vecka sen kunde jag inte stå emot längre, slog till på en 9bitars och nu är jag fast.
Nina och jag har haft våra diskussioner, vad är grejen? varför blir man som beroende? varför dessa cravings?
Efter middagen igår hade vi allvarliga funderingar på att köpa med oss ännu mer sushi att äta framför teven. Det blev fruktsallad istället.

Det är spännande när man går upp tidigt på morgonen och på så sätt får ut så mycket som möjligt av dagen.
Idag gick jag upp i ottan. 09.34 ungefär.
En tallrik gröt och så bar det av till Älvsjö och hälsomässan. Det var kul. Jag blev sminkad med i.d.makeup och köpte Dr. Hauschka produkter.
Det känns lyxigt att spendera pengar på bra vård till sin hy.
Jenny provade på powerplate och ja, jag provade att ha ett ben på den vibrerande maskinen. Det är ingenting för mig. Tror inte på paketlösningen och tror verkligen inte på att i 10-15 minuter uppleva något sorts epileptiskt anfall men fine, det är säkert asbra för cirkulationen i kroppen.
Har även hunnit med att jobba sju timmar och nu har jag spenderat en timme åt att titta på diverse klipp på Idolsajten. Erik och Markus, roliga killar.
Känner dem väldigt väl, fantastiskt trevliga människor.

Jag är hungrig men hur kul är det att äta? For real, alltså.
Jo, det skulle ju inte sitta helt fel med stuvade makaroner, lasagne, tacos, jannis veggiepaj, pyttipanna eller kanske bara lite knäckebröd.
Jag varken kan eller orkar. Jag lever på havregrynsgröt, äpplen och alla sorters fikabröd.
På jobbet idag sa en gammal tant att hon hade värmt "såndär gorbatjov" till lunch. Jag satte kaffet i halsen, hostade och fick såntdär retskratt. Det går verkligen inte att sluta skratta och man får verkligen inte skratta.
Hursomhelst är jag tillbaka i min lägenhet. Det är jag och Carsten, vi har det fint och vi lyssnar på Jenny Wilson, vilken fantastisk kvinna.

Glöm allt jag sagt. Det är, det är Topher Grace jag vill ha.
Och ja, jag är 14 år och ja, jag är psyk.

Jaha, så nu måste jag ha Colin Farell också, fan.
Så vad är det för speciellt med honom? Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.
Det hela började väl egentligen när jag såg ett Scrubs-avsnitt och han spelade hot irishman, då planterades ett frö...
Intet ont anande kom jag hem från jobbet igår och satt mig i soffan bredvid far som var uppe i en film. Trevligt, tänkte jag, tog en bit fars dags-tårta och började titta. Jaha, Colin Farrell, tänkte jag, han är ju en riktig buse, knarkar och så.
Det är aldrig särskilt kul när det kommer sexscener på en film man ser på med pappa men what the heck, Colin Farrell hot as hell.
Jag ska väl egentligen vara glad, lite lättad över att min obsession över Idol-Erik, Snygg-Erik, har gått över. Erik som jag fann så eggande efter hans unplugged framträdande med piano och hår på armarna. Nu har han bleknat något, efter fredagens idol och efter gårdagens film. De är något lika varandra ändå. Men varför dessa män? Dessa intetsägande män med fantastiska kroppar. Hela deras väsen är ju eggande. But why? Why oh why?