Har precis skrivit min första salstenta och jag känner mig lätt som en fjäder. En dunfjäder. Eller kanske en såndär liten fröpinne som sitter på maskrosorna. Ja, en sån känner jag mig som. Väldigt lättad alltså. Det kändes som det gick bra och att jag hade koll på grejerna.
Ikväll: tentaferre, imorgon: kursutvärdering (som enligt mig kommer vara som en skolavslutning i mellanstadiet, jag kommer klä up mig och ge blommor till fröken, typ) och sen: sommarlov. Tjoho!
Så nu ska jag beställa massor av böcker (på faktura såklart) som jag vill läsa, inte som jag måste, och så tänker jag ägna hela sommaren åt att njuta av livet med en god bok och bra musik. Mhm, mhm. Jobba bara lite och driva runt. Ta en tripp till göteborg kanske västerås och spendera lite kvalitetstid med mina brudar i huvudstaden.

För övrigt så uttryckte sig mig tentaångest på ett väldigt lustigt sätt. Två nätter innan, hög på koffein, låg jag och sjöng lovsånger för min relation. Tyvärr har jag tappat mycket av texterna men budskapet gick nog fram. Du är min far och jag är ditt barn och jag vill leva där din flod rinner fram och jag vill bo under ett vattenfall och jag vill lyfta mina händer och jag vill böja mina knän och så vidare på samma linje så att säga. Jag vet att det finns en sång som jag verkligen tyckte om, på riktigt, men den kan jag inte komma ihåg. Får se till att ta upp det nästa gång jag träffar mina kristna vänner. Hursomhelst tycker jag ändå att det var ett ganska lindrigt sätt att få ångest på. Jag menar det finns ju värre sätt, ja, kanske att behöva ligga brevid och lyssna kändes som att dö litegrann.

Sommarhit, på ett bra sätt.