Idag när jag och en vän gick hem från universitetet blev jag nästan påkörd av en tjej med permobil.
Det tycker jag var ganska festligt, ja, kul helt enkelt. Det roligaste var dock inte att att den här tjejen helt och hållet sket i att jag snubblade omkring och höll på att falla offer för hennes vinterdäck. Nej, det roliga var att min vän's reaktion inte var haha, du höll på att bli överkörd av en permobil utan haha, vilket kul blogginlägg "idag blev jag nästan påkörd av en permobil."
Apropå att leva i nuet liksom.
Och det allra allra roligaste är ju nu att när han sa haha, vilket kul bloginlägg tänkte inte jag att jo, det skulle det vara utan jag tänkte ju då att det faktum att han sa att det skulle vara ett kul bloginlägg skulle vara ett kul bloginlägg.
Nästan som en tomtespiral. Eller vad det nu heter, det där med ett kort med en tomte med ett kort med en tomte med ett kort med en tomte med ett ja och så vidare och så vidare.

Dessa vardagshjältar.

Hörde precis Frida Hyvänen's senaste den påminde mig om den där sången vi sjöng i skolan: barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en...Hur fortsätter den? Jag minns inte. Vad mycket man sjöng i skolan. När jag var liten iallafall, någonstans mellan sexan och sjuan tror jag att jag slutade. Varför? Hm, jag tror det var töntigt att sjunga. I gymnasiet handlade det mest om att jag mådde fysiskt illa när jag var tvungen att sjunga och höra min röst. En ganska sund inställning. Vad jag önskar att jag inte hade slutat, vad jag önskar att jag hade sjungit ut och övat upp min röst och lärt mig hantera den och stärkt den. Då kanske jag hade varit bra nu, då kanske jag skulle kunna ta ton och inte sitta och viska fram dryckesvisor. Då hade jag kanske med kraft sjungit maimoooo, maimo mambae, maimooo Kakilambe chebombe. På dansen, that is, för att hylla vattenguden Kakilambe.
Läste vilka filmer som är nominerade till Oscar's. Det kändes riktigt jobbigt att jag hade sett typ 1 ½ film. What to do? Nej, jag får låtsas som om jag inte bryr mig och sätta mig med mina böcker. Jag har för övrigt en fantastisk studieteknik. Sätter upp små delmål som efter att de avklarats belönas med kanske en frukt eller ett Familyguyavsnitt. Problemet är att jag blir så fruktansvärt nöjd och stolt över mig själv om jag jag läst typ ett kapitel att jag tycker jag förtjänar kanske två avsnitt, en liten powernap och ja, fritid resten av dagen.

(det är en jobbig dag att leva idag jag vill mest bara gråta och inte andas särskilt mycket.)

Jag sitter och avnjuter en fantastisk måltid bestående av tre stekta ägg och fyra små cocktailkorvar. Väldigt proteinrikt. (Jag blundar och tänker på fruktsallad med keso.)Till det dricker jag den ultimata måltidsdrycken blåbärssoppa.

Idag har jag äntligen sorterat mina skivor i bokstavsordning och jag känner mig som en människa igen. Upptäckte att det finns en del skivor som förtjänar några chanser till och en del som inte ens har fått en ärlig chans. My bad, sorry. Sätter genast igång att lyssna på yo la tengo, junior boys och laleh's prinsessor.

Imorgon får jag pengar, tjoho, då ska jag köpa mat (läs frukt) och bjuda tillbaka luncher och fikor till diverse medmänniskor.

Uttrycket ett äpple om dagen är ju bra och så, jag älskar äpplen och äter minst ett om dagen men jag undrar om man kanske kunde göra en spinoff på den och köra en semla om dagen. Det skulle väl inte skada? Jag tycker det låter som ett koncept att hålla sig till. Sunt för kropp och själ. Can I get a witness?

Min ambitiösa studiegrupp-tydligen not so ambitious.

Istället för att prata ihop oss om arbetet inför handledningen på fredag ska vi nu alltså i samlad trupp gå på Latinogympa. say what?

Ja, vi tyckte tydligen att det var en bättre idé. Visst, jag är inte den som är den. Jag vill inte vara någon partypooper. Dit min grupp går dit går även jag. Latinogympa, jo, det känns som min grej. (det kunde lika gärna ha varit jag på bilden.)

Nu ska jag bli bjuden på pannkakor av en vän. Jag borde egentligen studera och jag mår egentligen illa av pannkakor men det gäller att passa på när det är gratis.

Jag och min acne och Daniel var i Romme och friluftade oss lite. Det var riktigt skönt och mycket roligt. På vägen hem körde vi av vägen och ut på en åker. Det var mindre skönt och mindre roligt. Ingen större fara, en bärgare kom och drog upp oss och vi åkte hem men man blev ju lite lätt skakad. Det var fantastiskt att se hur många bilar som stannade och ville hjälpa till. Skönt att bli av med lite fördomar en lördagseftermiddag.

Igår dansade jag afrikansk. Goddamnit vad kul det är. När jag blir stor och socionom och får göra vad jag vill ska jag bo någonstans där jag är i näheten av antroposofer och där jag kan dansa afrikansk dans och åka snowboard och lyssna på folkmusik hela dagarna. Då kommer jag må bra och då kommer jag vara lugn i själen. Puss.

Igår ägnade min studiegrupp och jag oss åt fältförlagda studier. Vi intervjuade en socionom som jobbar med ungdomar som blivit dömda till ungdomsvård.
Han var en väldigt karismatisk person med fantastiskt minspel och sina egna speciella metoder. Han berättade bland annat att han i vissa fall provocerade ungdomarna, för att få en reaktion, på följande vis: Jag ska knulla din morsa, jag ska knulla din morsa med hela näven. Jag ska fan knulla din morsa med ett kylskåp.
I frågan om man växte ifrån ett aggresivt beteende när man blev äldre tog han som exempel att man skulle åka till Kumlafängelset och gå in och skrika till männen där Hörrni, era jävla blattar, ni är säkert bögar hela bunten. Skulle de inte bli aggresiva för att de är äldre?
En väldigt intressant person det där. Det hela fick mig verkligen att vilja börja arbeta på en gång och jag kände med ens en motivation att ta tag i mina studier.
Ja, tills jag kom på att jag hade semlor att äta och en vän att hänga med.

Jag får ont i hjärtat.

Idag har jag unnat mig saker.
Jag sov lite längre, jag har lagat god mat till mig själv, jag har beställt skivor för 524 kr och jag har köpt en skönlitterär bok. För jag tycker att jag är värd det. (helst av allt vill jag bara ha en kram.) Jag har ju faktiskt suttit på biblioteket och läst några timmar också. Ända tills kvinnan bredvid mig började smaska med sitt tuggummi och det ryckte i min kropp och kliade i mina fingrar och jag ville end her days så att säga. Tog istället ett moget beslut och gick därifrån.
Till helgen bär det av till Romme med D, snowboard, skogaholmslimpa och varm choklad.
Imorgon är det allas våra hjärtans dag och jag ska festa i overall and have a ball.

Här sitter jag och min acne och bingear lösgodis.

Äntligen har jag fått ett smeknamn. Som jag har väntat, hela mitt liv nästan. Det är så klockrent, så talande, så jag. Nu måste det här inpräntas i var man och kvinnas huvud så att det blir en naturlig sak att kalla mig det. I am no longer Hanna, from now on I am Gustav 54, femma fyra.
Bättre än så blir det inte.

Vi håller på med projektet "förstöra gustav 54, femma fyra's dygnsrytm" med fantastiska framsteg. Vad mig anbelangar skulle klockan lika gärna kunna vara sju på kvällen som på tio på morgonen. Jag tror att det egentligen är mer dåligt än bra att känna så, särskilt när jag behöver läsa ungefär sjuttontusen böcker och lösa ett jävla socfall.

Jag har 54 st dreadlocks, jag har den fjärde sämsta attityden i mellansverige och jag är overallare.
Jag lyssnar på le tigre och jag ska snart mig en rejäl promenad, the weather is just fabulous.
Imorgon ska jag vara med på radio campus igen. Det ska bli kul. Ikväll blir det lite bio.
Hej.

Det är skönt att inte vara ensam.

Hur lika är vi? Egentligen.

Idag har jag hängt på uni med mina studiekamrater, powernapat i två timmar, ätit mosad banan med keso, tittat på två family guy-avsnitt, ätit halloumi med bönor, ärter och morötter, tittat på en kärlekshistoria, pratat med en vän från södertälje, ätit fruktsallad med keso, gått en promenad till tybble och tillbaks, diskat och ja, nu sitter jag här och vill egentligen bara säga att jag gjort det mesta idag som utesluter idogt studerande.

Jag älskar min studiegrupp. Det är Mobin som vi kallar för Mobbad, det är Jennie som vi kallar för Dyslexia, det är Petra från Gotland, det är Ingela som använder Oriflameprodukter och det är jag som idag, under handledningen, frågade läraren lite lätt hysteriskt: Vad vill du med mig?!

Vi har mycket trefvligt tillsammans. När vi inte är väldigt ambitiösa och studerar sitter vi och driver med varandra. På ett kanske rått men ändå kärleksfullt sätt.

Ann-Sofie Kylin och Rolf Sohlman är inte bara huvudroller i En Kärlekshistoria de pryder även Tomas Andersson Wij's Ett slag för dig.

Jag gjorde ett jobbtest och de menade att jag skulle passa som ekonom. What the, jag har ju discalculie, jag är ju sifferblind och framförallt så tycker jag att det är extremt tråkigt med ekonomi. Ekonom känns för övrigt som ett slags skällsord för en väldigt tråkig människa och ja, det är ganska fördomsfullt av mig att säga så. Jag tror inte ens jag känner någon ekonom.
Jurister och advokater däremot, ja blivande sådana, har jag nuförtiden många av i min närhet. Det är spännande, speciellt när det tar fram lagboken eller bara bevisar att de faktiskt kan lagen. Det är tufft, tycker jag. Att kunna lagen.
Vad kan jag egentligen? Ja, inte kan jag Metoder i socialt arbet iallafall, trots att jag nu i dagarna två suttit och läst väldigt disciplinerat och fört anteckningar. Men Perny sa, den gamla socionomräven, att ungefär år tre förstår man vad det handlar om, man får an aha-upplevelse.
Jag ser fram emot det.

Jag vill alltid äta. Suget avtar inte. Jag trycker i mig frukt och keso och vitkål och morötter och bönor och riskakor och vitaminer och ibland en snickers och havregrynsgröt och yoggi kungsbär but there's no end to it. Jag vill bara ha och ha och äta mig själv ur huset.